Under 1800-talet och större delen av 1900-talet var Flyinge och dess avel en rent statlig angelägenhet, men vid mitten av 1900-talet hade hästen spelat ut sin roll i försvaret och blivit fritidsnöje och sport. Flyinge överläts 1983 till den nybildade Flyingestiftelsen för att fungera som riksanläggning med fokus på sport, utbildning och uppfödning av sporthästar.
Vid överlåtelsen skänkte staten de hästar och inventarier som fanns och lät stiftelsen disponera mark och byggnader mot en hyra av 200 000 kronor per år. Staten stod för byggnadsunderhållet. I stiftelseurkunden står att Flyinge även fortsättningsvis var skyldigt att hålla hingstar för avel och i slutet av 1980-talet var Sverige världsledande inom seminverksamheten som var ganska ny då. I stiftelseförordningen stod och står fortfarande följande:
”Stiftelsen skall ha till ändamål att genom en fortsatt drift av verksamheten vid statens hingstdepå och stuteri i Flyinge tillhandahålla landets uppfödare av i första hand varmblodshästar ett fullgott hingstmaterial samt bedriva utbildning och andra aktiviteter rörande hästuppfödning, hästsport och därtill hörande frågor.”
Man är alltså skydliga till ”fortsatt drift”. Och att hålla hingstar -på Flyinge. Det sistnämnda gör man inte längre.
Hursomhelst. Med tiden köpte Flyingestiftelsen mark och byggnader av staten och Flyinge AB bildades. Men Flyinge fungerar inte självständigt utan lyder i likhet med de andra riksanläggningarna under HNS, Hästnäringens Nationella Stiftelse. Den bildades 1992 och fungerar som en kontaktkanal mellan staten, politiken och hästsektorn. HNS ansvarar bland annat för att fördela de pengar som tillförs ridsporten från ATG -travet och galoppens lukrativa spelbolag som varje år sponsrar den olönsamma ridsporten med omkring 50 miljoner kronor.
I styrelsen på HNS sitter personer som figurerar även i andra styrelser högt upp i hästnäringen. Tittar man på styrelserna i hästnäringens större organisationer ser man att vissa namn återkommer. I HNS styrelse sitter till exempel Sandra Ruuda som är ordförande i Svenska Ridsportförbundet. I Flyinge ABs styrelse hittar man Johan Fyrberg, nytillträdd generalsekreterare i SvRf. HNS VD Karolina Lagerlund är inte bara det, hon är vice ordförande för både Strömsholms, Wångens och Flyinges styrelse. Just det är helt i sin ordning, men det kan nämnas för att belysa hur förtätad makten är i toppen.
Ordförande i styrelsen för både Flyinge och Strömsholm Jonas Sohlman sitter dessutom i styrelsen för något som heter Flyinge Kungsgårds Fastighets AB.
Nå, HNS har iallfall med åren sett till att bli delägare i riksanläggningarna, vilket ökat deras inflytande över dem ytterligare.
– Att starta HNS var en god tanke, men snart började de utöver huvuduppdraget att fördela pengar att driva en massa egna frågor. Till exempel var det HNS som fick Flyingestiftelsen att bolagisera driften och köpa loss mark och byggnader från staten, säger en källa.
– Därigenom gick helt de i onödan med på att bli ansvariga för underhållet av ett gammalt byggnadsminnesförklarat råttbo, säger en annan.
För att sammanfattningsvis förklara maktstrukturen som styr över riksanläggningarna:
ATG, AB Trav och Galopp som alltså håller ridsporten under armarna ägs av till största delen av Svensk Travsport och till en mindre del av Svensk Galopp. Men i ATG finns också ett betydande statligt inflytande i styrelsen, vars ordförande plus fem ledamöter (totalt hälften av alla ledamöter) tillsätts av staten. Maktledet har alltså förgreningar ända upp i regeringen.
Det är alltså ytterst HNS som vill lägga ner Flyinge som riksanläggning, enligt mina källor.
Fakta: Hästnäringens Nationella Stiftelse HNS fick 2022 drygt 55 miljoner kronor från ATG att fördela på utbildning, forskning och på de tre riksanläggningarna. Av dessa 55 miljoner gick endast fem till att ”säkerställa verksamheterna” vid Wången, Strömsholm och Flyinge. Den stora pengen 34 miljoner går till utbildning.
Källor: HNS, Flyinge AB, Strömsholms AB, ATG, Stiftelsemedel.se, Sulkysport