Inför denna text har jag utan framgång sökt Christina Rosell som var den nya VD:n. Jag har inte fått kontakt med henne. Dock har jag talat med ett flertal personer som fanns på Flyinge under hennes tid och som berättar om sina upplevelser av förändringarna.

Tyvärr vågar dessa personer inte tala under eget namn utan ber att få vara anonyma. Deras berättelser är oberoende av varandra mycket lika. Då de jag talat med tillhör de som fått sparken eller har valt att lämna av andra skäl är många omdömen skarpa och jag avstår från att återge dem. Hur som helst framträder en bild av en VD med en lågprofilerad men tuff ledarstil och hårda åtgärder.

– Under den första tiden låg Rosell ganska lågt i sin framtoning. Hon syntes inte till så mycket. När ett år hade gått hade hon fortfarande inte hälsat på en av förbundskaptenerna, säger en person.

En våg av uppsägningar startade. Vissa fick sparken, andra sa upp sig själva. Totalt lämnade sjutton av trettiofem personer sina jobb på Flyinge.

– Jag upplevde det som att det var de som hade en åsikt man gjorde sig av med. Alla skulle bara vara anställda, man skulle inte ha egna biverksamheter, men vissa fick ha biverksamheter.

Hingsthållaren Schockemöhle ansåg sig inte kunna vara kvar då de inte fick ridhustider och man inte var överens med Flyinge om saker som renovering och underhåll. Det uppstod också fnurror på tråden mellan Flyinge och SWB som fick försämrade villkor. Bruksprovet som alltid varit ett traditionellt Flyingeevent flyttades till Strömsholm.

– Känslan under den här tiden var att man ville lägga ner allting. Oron och obehaget steg.

Även Christina Rosell fick tampas med röda siffror -som hon lyckades vända till svarta. Hon lät bland annat genomföra flera fastighetsförsäljningar och lät göra takrenoveringar, renovering av Crafoordhallen med mera.

Huruvida det var klokt att sälja av fastigheterna råder det delade meningar om.

– Kortsiktigt kan det vara bra för att få loss pengar och för att slippa ansvaret för byggnader som inte fyller en funktion för verksamheten, säger en som haft en uppsatt position på Flyinge.

– Samtidigt blir man permanent av med tillgångar och hästverksamhet är ju något som kräver mycket mark och utrymme. En fysiskt begränsad hästanläggning kan aldrig bli en riktigt bra tävlingsplats.

Det ska tilläggas att uppsägningar också har präglat hösten 2023 då Mårten Holmqvist, Flyinges nyblivna VD, satt som tillförordnad efter Rosell. Flera namnkunniga profilryttare sas upp i höstas liksom SRG (Sveriges Ridgymnasier). Det skulle vara ”ett rent bord inför nästa VD” var förklaringen en berörd person fick.

***

Den mest uppmärksammade fastighetsförsäljningen Christina Rosell lät genomföra var avyttringen av en stor bit mark mitt i Flyinge som tidigare omfattade dels ett uppstallningsområde, dels betesmark och en terrängbana. Fastigheten kom aldrig ut på annons utan såldes till Mathias Grönberg som driver restaurangen Gaspari Lodge som ligger i anslutning till marken, och hans affärspartner Nedeljko ”Nico” Bodulica som är i byggbranschen.

Marken omfattar femton hektar. Köpekontraktet visar priset tre miljoner kronor. Kontraktet är från Flyinges sida undertecknat av Christina Rosell och Jonas Sohlman, ordförande i styrelsen för Flyinge AB samt styrelseledamot i Flyinge Kungsgårds fastighets AB.

I handlingarna från Lantmäteriet finns ett yttrande från Länsstyrelsen som betonar att marken ligger i ett område som omfattas av riksintresse inom kulturmiljövården samt att en mindre bit omfattas av byggnadsminnesskydd. Länsstyrelsen poängterar att det skulle kunna skada riksintresset om fastigheterna bebyggs och framhåller att kommunen måste beakta riksintresset vid bygglovsprövningar.

Utdrag ur Länsstyrelsens yttrande:

Riksintresset motiveras av ”Vidsträckt slottslandskap och odlingslandskap kring Kävlingeån med förhistorisk bruknings- och bosättningskontinuitet som sedan stormaktstiden präglats av godsförvaltningen vid slotten Svenstorp och Hviderup… Flyinge kungsgård med tradition som stuteri sedan medeltiden är också ett av uttrycken för riksintresset… Vi vill poängtera att det skulle kunna påtagligt skada riksintresset om fastigheterna bebyggs. Det är också önskvärt att nya ägare uppmärksammas att en del av fastigheten ligger inom byggnadsminne, Flyinge Kungsgård”.

Trots Länsstyrelsens utlåtanden om riksintresse och bevarandevärd miljö och att kommunen måste vara försiktig med bygglov torgförde Flyinge idén om en toppmodern tävlingsarena på platsen långt innan den ens var såld. Entusiasmen var stor inför det planerade projektet och det skrevs mycket om det i media. Vissa upprörda röster talade dock om underpris och att man inte givit andra köpare en chans.

Flyinge AB gick ut med flera dokument om arenaplanerna. I ett beskriver de att det handlar om Flyinges överlevnad. I ett annat beskrivs ett framtida samarbete mellan köparna och Flyinge. Där står exempelvis att köparen ska se till att den befintliga ridvägen rustas upp genom att göra den bredare, mer belyst och kuperad. Flyinges elever och ryttare ska få hyra in sig på banorna och så vidare. Flyinge ska å sin sida ”förbereda” en fälttävlansbana på annan mark. Inget av detta har gjorts.

Enligt flera källor var det Christina Rosells man Björn Rosell som skötte förhandlingarna kring försäljningen -genom sitt eget konsultbolag. Hans namn syns också i köpehandlingarna där han bevittnar sin frus signatur.

De första planerna på arenan offentliggjordes 2018. Snart sex år senare är ingen arena byggd.

Vad hände? Mer om det i nästa inlägg.