Några dagar efter min encounter med Nico Bodulica ringer jag upp hans affärspartner Mathias Grönberg, ägaren av restaurangen Gaspari Lodge i Flyinge. När vi talades vid på Nicos telefon var han ifrågasättande så jag väntar mig ett avvisande, men han är supertrevlig och säger att han tycker att det är bra att jag ringer och ställer frågor till honom direkt.

Hans restaurang i Flyinge håller hög klass, jag har själv ätit där så jag vet, och hög klass ska även arenan hålla säger han.

– Jag fick höra att det skulle vara omöjligt att driva en restaurang där ute på landet, men jag har visat att det gick. Och har jag sagt att jag ska bygga en fin arena så ska jag göra det.

Han berättar att han brinner för projektet och alltid har velat göra någonting bra för Flyinge.

Den äldre delen av Flyinge har varit eftersatt och illa skött länge säger han, och det är synd för stället som helhet har potential att vara en tävlingsmagnet. Han beskriver en internationellt gångbar tävlingsplats med en ridakademi för ungdomar och kapacitet att hålla Europamästerskap.

– Flyinge är idag inte konkurrensmässigt up to date, det vill vi ändra på. På somrarna dör Flyinge lite när hippologstudenterna och gymnasisterna åker hem. Jag ser en chans att det ska vara liv och rörelse här även på sommaren.

Mathias har talets gåva och hans passion för projektet går inte att ta miste på, och jag kan hålla med Mathias om att en riktigt modern arena för hästsport saknas och behövs.

Det är över nio månader sedan hästmedia senast skrev något om arenabygget. Jag vill fråga när det kommer att stå klart, hur det finansieras, hur de ser på kritiken de fått och vem som ska driva det. Att arrangera och rodda stora tävlingar kräver ju ett enormt engagemang och mycket folk.

Det blir ett långt samtal som vindlar sig framåt kring kärnfrågorna likt en dna-spiral utan att riktigt komma fram. Jag får iallafall klart för mig att de hoppas på att Flyinges elever ska hyra in sig för användning av banorna till vardags.

Jag tar upp ridslingan och frågar varför de stängde av den. Den skulle ju rustas upp, breddas och fixas till.

– Alltså, den går ju delvis över vår mark och ska den fixas måste ju fler göra sin del. Det funkade inte med arkitekturen som vi tänkt det på vår mark och just där hade vi andra tankar om hur vi ville ha det.

– Men kan du förstå att det väckte irritation när ni stängde av en ridväg som har varit där länge och som var viktig för många som bor och rider i Flyinge?

– Jag kan absolut förstå det! Men var dåligt underhållen och vi har som sagt andra planer där.

Jag frågar hur han ser på kritikernas oro och synpunkter på miljö, schaktmassor och så vidare.

– Alla har rätt till sin synvinkel och sina känslor, men alla frågetecken som funnits har blivit uträtade i domstol, och jag är glad att vi nu tack vare det har något att förhålla oss till.

Det är de eviga anmälningarna och överklagandena från en handfull människor i området som gör att de inte kommit längre, säger han.

– Jag önskar att alla bara kunde gräva ner stridsyxan nu och se det positiva i det här och låta oss komma vidare.

Flera ridbanor ska vara klara och gå att rida på redan innan sommaren, säger han. Vem som ska driva stället får jag inte svar på.

– Långsiktigt får vi ju se.

***

Ytterligare några dagar senare läser jag ett dokument från Länsstyrelsen daterat i maj 2018. Det är miljöhandläggare Cecilia von Platen som skriver till Stefan Andersson på Lunds kommuns miljökontor.

I dokumentet sågas det tänkta arenabygget för att inte uppfylla Naturvårdsverkets krav. Cecilia von Platen ifrågasätter dels mängden schaktmassor, 200 000 ton som hon tycker är för mycket och hon ifrågasätter renheten i massorna.

Hon har också funderingar kring tidsplanen och kallar den då angivna tidsangivelsen 3,5 år för ”orimligt lång tid”. Hade man verkligen haft behovet att bygga en arena skulle man vilja ha det klart mycket snabbare menar hon. Hon skriver rakt ut att hon tror att det handlar om bortskaffning av avfall.

Men hur kommer det sig att projektet fick grönt ljus trots att Länsstyrelsen var tveksamma? Och hur är det med renheten i massorna, som många i området är oroliga över?

Jag ringer upp Stefan Andersson som är ansvarig för miljöfrågan kring projektet. Han hävdar att allt rent miljömässigt är i sin ordning. Prover har tagits, massorna är rena och allt detta finns väl dokumenterat i pärmar, hävdar han.

– Det är jordbruksmassor det handlar om och de är ovanligt rena. Det här har nagelfarits.

Jag nämner Cecilia von Platens utlåtande från 2018 och undrar varför man givit grönt ljus trots att Länsstyrelsen avrådde.

– Det Cecilia von Platen gjorde var ett tillståndsutlåtande, det var en del av det totala underlaget, men ett sånt här beslut måste prövas mot många andra uppgifter. I prövningen kom vi fram till att vi kunde godkänna projektet.

En mängd anmälningar från närboende och en dom i högsta instans i mark- och miljööverdomstolen i Svea Hovrätt har inte påverkat Lunds kommun i frågan.

Jag frågar Stefan Andersson hur han ser på det faktum att man överskridit gränserna för hur mycket schaktmassor man fick använda. Länsstyrelsen tyckte inledningsvis att 200 000 ton var för mycket, nu ligger där enligt drönarmätningarna 470 000 ton.

– Ja, rent mängdmässigt har de dragit över gränserna. Därför har de fått göra en ny ansökan till Länsstyrelsen. Så hur det blir sedan får Länsstyrelsen avgöra.

Det ska ligga en ny ansökan hos Länsstyrelsen alltså som skulle ha lämnats in i somras. Jag tar reda på vem den ansvariga tjänstemannen för ärendet är och mejlar en fråga om hur det går med den nya ansökan.

Efter två dagar kommer ett svar: det har inte lämnats in någon ny ansökan.

Svaret lyder:

”Någon tillståndsansökan har inte lämnats in för verksamheten. Bolaget har inlett ett undersökningssamråd där bolaget ska samråda med Länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och andra som kan vara särskilt berörda. Undersökningssamrådet avslutas med att bolaget lämnar in en samrådsredogörelse till Länsstyrelsen som fattar beslut om verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller ej. Länsstyrelsen inväntar fortfarande bolagets samrådsredogörelse. Något beslut har därför inte fattats.”

Jag läser ovanstående flera gånger. Sedan mejlar jag en följdfråga: vad betyder det här, kan de fortsätta eller inte?

Svaret lyder: Det betyder att bolaget inte har något tillstånd för verksamheten. Då kommunen är tillsynsmyndighet överlåter jag till dem att besvara din fråga.

Kommunen säger alltså att bollen ligger hos Länsstyrelsen, men Länsstyrelsen bollar mig tillbaka till kommunen.

***

Jag vill poängtera att jag inte driver någons linje här. Jag är varken för eller emot själva arenan. Jag ville ta reda på varför ett projekt som Flyinge AB och stora stjärnor slog på stora trumman för redan 2018 ännu inte är klart. Jag har pratat med personer på varsin sida i en konflikt, har tittat på hur turerna sett ut och undersökt hur status ligger med inblandade myndigheter idag.

Jag har intresserat mig för detta därför att Flyinge är en riksanläggning, inte enbart en angelägenhet för närboende och enskilda bolag och den lokala hästsportklubben, utan ett kulturarv som i någon mening tillhör oss alla.

Fick jag då veta varför Christina Rosell fick sparken? Mer om det i nästa, och sista, delen.