Allt det här började med att jag funderade på varför en VD fick sparken. Beskedet om Christina Rosells ”entledigande” kom strax efter midsommar, kanske under förhoppning om att det skulle glömmas bort under semestermånaden då Sverige stänger ner och svenskarna knäcker en bärs på bryggan, vilar, reser och festar.

Men många har fortsatt att undra. En VD får inte bara sparken utan vidare. Mitt intresse för det har noll med Christinas person att göra men allt med styrelser och ledning att göra.

Om jag ska skriva något om mina egna reflektioner om fastighetsaffären – det har ju blivit omöjligt att tänka på Flyinge av idag utan att tänka på den -så är det att den ter sig något vårdslös.

Man sålde alltså av en stor bit mark helt nära den kulturskyddade, gamla delen, billigt och till utvalda köpare. Andra intressenter (jodå, de fanns) fick inte chansen och man ignorerade Länsstyrelsens påpekanden om skyddsvärden. Det fanns uppenbarligen en stark vilja från Flyinge AB själva och det som lockade var antagligen den tänkta arenan.

Sannolikt har Flyinge Hästsportklubb haft ett finger med i spelet; klubbens ordförande Björn var och är gift med dåvarande VD och ska ha förhandlat markaffären genom sitt eget bolag. Jag har också sett företrädare för klubben kriga för arenabygget i mina kommentarsfält, tydligen helt obekymrade över att folk blivit både bortkörda och hotade (det är inte bara jag som blivit utskälld) som om det vore ett helt normalt och acceptabelt beteende.

Att det blev kaos när kringboende reagerade med anmälningar när landskapet förändrades och gränser överskreds och vägar kördes sönder -kunde man verkligen inte förutse den utvecklingen när man planerade ett jätteprojekt mitt inne i en pytteliten ort?

Sanningen är sällan svart eller vit och den är den säkerligen inte i det här fallet heller. Jag tror absolut att det har funnits och fortfarande finns en ärlig önskan att bygga den här arenan. Kanske kan det också fortfarande bli av. Men man har inte gjort det lätt för sig när man inte hållit sig inom ramarna, stängt av rid- och promenadvägar för lokalbefolkningen, betett sig illa mot folk med mera. Enligt färska uppgifter inifrån Flyinge rullar det åter lastbilar in på området. Att det som ni kunde läsa i gårdagens inlägg saknas tillstånd för verksamheten borde oroa även de ivrigaste påhejarna.

Det ser hur som helst ganska illa ut allting – och det färgar av sig på riksanläggningen.

Men tillbaka till Rosell. Har jag fått veta varför hon fick gå? Nej, ledsen att göra er besvikna, men det har jag inte. Jag har talat med ett stort antal människor och vissa uppgifter har jag visserligen hört från flera. Men då de inte kan bekräftas förblir de bara rykten och jag avstår från att skriva om dessa rykten här. När lock läggs på börjar saker att jäsa.

Efter att jag hade publicerat del tre i min lilla artikelserie kom det sent på lördagkvällen ett anonymt mejl. Jag återger den första delen:

”Jag har läst dina artiklar om Flyinge. Om jag skulle ge dig mitt namn vet du vem jag är och du skulle förstå att jag har djup insikt i de skeenden du beskriver. 

Du har rätt i dina grundhypoteser och då blir det ju rätt jobbigt med en VD som både levererat resultat från år 1 och som fått i gång renoveringarna – trots bakslag i form av takras på tak som dömts ut för över 25 år sedan och ett enormt byggfusk i en av kronjuvelerna (Crafoordhallen) på Flyinge. Att hon inte kan/får uttala sig går helt i linje med den ytterst märkliga information som personalen fick från styrelsen när de informerades om hennes uppsägning.”

Där klipper jag, för sedan nämns en massa namn. Mejlet avslutas med orden ”Ledsen för Flyinges skull.”

Vad vill den här personen säga, förutom att folk uppenbarligen fått munkavle? Att man inte vill ha en VD som är för effektiv? Det ligger ju isåfall helt i linje med vad Björn Leander uttryckte i Ingvar Fredricsons bok, att det är svårt att göra ett bra jobb när överordnade inte vill att man ska göra det.
Det finns naturligtvis de som vet varför Rosell ”entledigades”. Till exempel styrelsen som fattade beslutet. Jag ringer till Jonas Sohlman, styrelseordförande för både Flyinge och Strömsholm. Inte för att jag tror att han vill berätta, men jag måste ändå försöka.
Han svarar för det första inte i telefon. Efter ett par dagar skickar jag ett sms och förklarar att jag är hästjournalist och har frågor. En dag senare svarar han på sms att jag ska skicka mina frågor skriftligen. Jag skriver att jag bara har en fråga, varför Christina Rosell fick sparken, och skriver att eftersom det rör sig om en riksanläggning måste frågan få ställas.

Dagen därpå får jag ett ickesvar:

Så här är det att försöka få svar i hästbranschen. Och jag kan bara inte förstå varför. Det är ju inte precis försvarshemligheter eller rikets säkerhet det handlar om. Det är bara hästvärlden.

Nå, nu avslutar jag min lilla titt på Flyinge. Det var intressant, och det finns mer att gräva vidare i för den som är intresserad, själv ska jag nu gå upp i helt andra saker.

Hur Flyinges framtid blir kan inte jag sia om men man har återigen en ny VD. Det återstår att se vad Mårten Holmqvist ska sätta för prägel på vår anrika riksanläggning.