Skymning över Flyinge

en artikelserie om utsvältningen av vår anrika riksanläggning

Del 3.
Flyinge – Utsvältningsmetoden – när man inte får som man vill

Att HNS vill svälta ut Flyinge för att på sikt bli av med det som riksanläggning -sant eller bara illasinnat prat? Försök att upplösa Flyingestitelsen har iallfall gjorts.
Dela artikeln:

Under de drygt 40 år som gått sedan en stiftelse fick ta över Flyinge har det dels fungerat som stuteri men även varit sydligaste Sveriges ridsportcentrum. Breeders Trophy och Bruksprovet har varit stående event, även om Bruksprovet sedan några år är flyttat till Strömsholm.

Och nu har alltså själva adelsmärket -aveln- monterats ned. Det finns inte längre några avelshingstar på Flyinge. I den gamla betäckningshallen huserar en ridsportbutik där man säljer kläder och hästprylar. Hingstar finns knutna till Flyinge genom ett samarbete med Lövsta, men de är inte Flyinges och de står inte uppstallade på Flyinge.

Egna hingstar blev i något skede för dyrt. Semin blev vanligare och konkurrerade med de naturligt betäckande hingstarna; hingststationer blev utkonkurrerade av seminstationer. År 2010 ägde Flyinge bara en och en halv hingst.

För att få bort kravet på att hålla hingstar skulle man tvingas ändra formuleringen i urkunden. Men det är inget man bara gör. För att få igenom en sådan sak ska det först ansökas hos Kammarkollegiet. Försök har gjorts -och fått avslag.

Hingstar står nu via ett samarbete med Lövsta på Borebackar i Torna Hällestad. Man håller hingstar by proxy, vilket strider mot urkunden som säger att avelshingstar ska vara vid Flyinge.

– Hur de kunnat komma undan med detta är ett mysterium, säger en källa som menar att en långsiktig process som går ut på att försvaga själva verksamheten är i gång sedan länge.

Tanken hisnar. Varför skulle någon vilja lägga ner Flyinge?

– För att det är för dyrt att driva. K-märkningarna försvårar ytterligare då man inte får göra som man vill.

Man tycker att det kan räcka med en riksanläggning för ridsporten, Strömsholm, förklarar min källa.

– Delar av travet och ATG vill inte ge några pengar alls till ridsporten. De kan inte förstå varför travet ska tvingas vara med och tvångssponsra inte bara en utan två riksanläggningar för ridsport, varav det ena är ett ekonomiskt slukhål.

Att ATG skulle stötta ridsporten reglerades i det så kallade toto-avtalet vilket slår fast att ATG årligen ska ge pengar till ridsporten via HNS, som fördelar pengarna. Som nämnts i del två i denna serie har staten säkrat en stark styrning av ATG i och med att de tillsätter både ordförande och halva styrelsen.

Det står inskrivet i ett äldre avtal att Flyinge ska få bidrag till renoveringar från HNS. Man har också då och då fått pengar från andra håll, bland annat genom EU.

Strömsholm å sin sida har en mindre sårbar situation. Deras byggnader ägs till skillnad från Flyinges fortfarande av staten. När Strömsholm ska renoveras ansöker de om medel från staten, när Flyinge behöver renoveras måste de hosta upp pengar till det själva eller hitta någon kapitalstark sponsor. Eller försöka få extra pengar av HNS.

Men om ambitionen är att lägga ner, varför gör man bara inte det?

– Dels är det ingen som vill vara den som säger en sån sak. Men framför allt finns det fortfarande hinder i urkunden, uttryck som inte går att runda som till exempel att man är skyldig till fortsatt drift.

Ett sätt att nå det här påstådda målet kan vara via permutering, det vill säga att upplösa stiftelsen och därmed bli av med urkunden. När jag hör allt det här tänker jag att det nästan låter som en konspirationsteori, och konspirationsteorier vill jag absolut inte vara med och sprida.

Men faktum är att HNS drev ett ärende om att få permutera Flyingestiftelsen. Kammarkollegiet avslog ansökan:

Kammarkollegiet avslog ansökan

Om detta -och om utsvältningsmetoden- berättar en tidigare VD för Flyinge, Björn Leander som satt på posten 2004 – 2007. I Ingvar Fredricssons bok ”Flyinge” skriver han bland annat att Flyingestiftelsen sällan reagerade mot HNS olika påhitt och i praktiken fungerade som ett ”lydigt men dåligt transportkompani”. Det blev under dessa premisser svårt för honom som VD att göra ett bra jobb. Eller ”verka för Flyinges bästa” som han uttrycker det själv.

Permuteringsförsöket gjordes under hans tid. Till priset av en (1) krona ville HNS få Flyingestiftelsen att överlåta Flyinge AB till HNS.

”Att permutera en stiftelse är och ska vara svårt. HNS var dock så angelägna att man meddelade vår revisor på Öhrling PricewaterhouseCoopers att man var beredda att svälta ut stiftelsen så att den skulle tvingas i likvidation om inte överlåtelsen kunde lösas” skriver Björn Leander på sid 549.

Leander skriver att han är glad att ansökan avslogs.

Utsvältningsarbetet har satts i verket och skett i små steg över tid, hävdar min källa, som pekar på att man under senare år tagit till nya grepp.

– Man säljer av tillgångar och inväntar de långsiktiga konsekvenserna av det så att man till slut kan gå till Länsstyrelsen och säga: det går inte att driva det här stället på ett bra sätt, här, ta nycklarna.