Journalister måste ha vissa egenskaper. Att kunna stava är inte en av dem. Nyfikenhet, vilja, mod och en förmåga att berätta är det viktigaste. Jag kan nog sätta ett kryss i boxen på alla punkterna, men inte för vad som helst och i alla sammanhang. Bäst blir det om man har ett intresse för det man skriver om. Jag är sedan snart tjugo år framför allt nischad på hästsporten och allt som ryms däri.

Jag bor sedan många år med min man på en gård på Färingsö några mil utanför Stockholm. Vi delar gården med tre hästar, två hundar, ett par stallkatter och ett okänt antal nergrävda vikingar vars gravhögar vi försöker att inte skada med vårt liv här. Vi har också en vuxen dotter som bor och jobbar på Södermalm i stan.

På gården lever vi nära naturen som man säger, i regn och gegga, is och snö på vintern och i en berusande, blomstrande grönska på sommarhalvåret. Gårdar kräver sitt, och det praktiska arbetet med djur, gödsel, stängsel, sly och allt som växer utgör en skön, praktisk motvikt till det stillasittande skrivandet. På senare år då föräldraskapet kan anses avklarat har jag fått mer tid att odla. Det är också en skön tillfredställelse att sätta frön i jorden och se dem komma upp, först som små gröna skott och sedan som fruktbärande plantor. Vinrankor, majs, aubergine, lök, potatis, hallon. Trädgården är på sommaren nästan allt jag behöver. Och ett tangenbord, förstås. Dock uppskattar jag närheten till storstan med allt vad den har att ge. Delar av min släkt har djupa rötter i Mälardalen och här känner jag mig hemma.