”Ansvarsnämnden skapar psykisk ohälsa hos veterinärer”

Det är för lätt att anmäla till Ansvarsnämnden, och nämnden är en stor källa till stress och psykisk ohälsa bland veterinärer.
Dela artikeln:

Det säger en svensk veterinär i mellansverige som istället för dagens system skulle vilja se ett annat sätt att lösa saker. Vi kan kalla honom Andreas.

I dagsläget är det lätt att anmäla en veterinär via nätet. Man knappar fram en blankett som går snabbt att fylla i, klickar på skicka och så är det gjort. Ett vanligt scenario är att en djurägare luftar sin frustration över något veterinärärende på sociala medier, någon annan skriver ”anmäl” och bifogar en länk.

– Förr när man var tvungen att hämta ett papper och skriva ett brev, stoppa brevet i ett kuvert, frankera och sen gå och posta brevet tänkte nog folk efter lite mer, tror Andreas.

Behandlandet av ärendena är tidskrävande och bara ungefär var sjunde anmälan leder till en varning eller erinran. Under tiden lider den anmälda psykiskt och i många fall måste hen anlita advokat för att föra sin talan, vilket är dyrt och tidskrävande.

– Även om det i de flesta fall inte blir någon påföljd är det stigmatiserande att bli anmäld och att bemöta det är något som veterinären måste sköta på sin fritid.

Ansvarsnämnden får grovt räknat in mellan 180 och 250 anmälningar om året. De allra flesta riktar sig mot veterinärer, en handfull rör djursjukvårdare och ett fåtal gäller hovslagare.

Med en yrkeskår på drygt 5000 legitimerade veterinärer innebär det att nästan var tjugonde blir anmäld under ett år. Anmälningarna är flest rörande hund (ca 3/4 av anmälningarna), därefter katt, sedan häst.

Anmälningar gällande produktionsdjur i jordbruket är däremot sällsynta.

– Det kan gå fel i arbetet även med sådana djur, men lantbrukarna är företagare, det ser det mer krasst och man löser det oftast tillsammans, säger Andreas.

I Ansvarsnämnden sitter för närvarande en distriktsveterinär, en pensionerad veterinär, två docenter vid Anicura, en veterinär vid UDS, en hovslagare och en djursjukvårdare från Evidensia. Det betyder att nästan hälften av ledamöterna är knutna till de stora kedjorna. Jäv borde därmed uppstå ibland, men har inte tagits upp en enda gång.

Andreas har granskat en stor mängd fall under ungefär tio års tid. Domskälen är ofta mycket svepande formulerade vilket gör det svårt att överklaga.

– Ofta skrivs att veterinären borde gjort mer, men det förklaras inte alltid vad, säger Andreas.

Att ”göra mer” måste också vägas mot omsorgen av djurägaren som kanske inte vill ha en stor och bred undersökning när de kommer in för exempelvis en kastrering. De vill betala för kastreringen och inget annat.

I takt med att priserna stigit har djurägarna blivit mer krävande, menar Andreas. Utpressning är inte ovanligt.

– Det händer ofta. Kunder som säger jag ska ha det här gratis, annars anmäler jag dig.

Andreas menar att det här kan leda till att veterinärer medvetet eller omedvetet börjar dela in djurägare i högriskkunder och lågriskkunder, och att de kanske behandlas olika efter det.

– Att vi lever med rädsla och stress är inte bra för någon. Inte för oss, inte för djurägaren och inte för djuren, säger Andreas.

– Jag skulle vilja se ett klimat där veterinärerna vågar säga till kunden att de har gjort fel och att man kan rätta till det tillsammans. Dagens system med det ständigt närvarande anmälningshotet uppmuntrar till att sopa under mattan och i värsta fall ljuga.

Andreas skulle helst se att Ansvarsnämnden lades ner.

– Dagens modell löser ingenting. Djurägare kan utsätta veterinärer för hot och trakasserier och kan få ut en viss hämnd via det, men de får ingen ekonomisk ersättning.

För konsumenten finns redan ett regelverk, menar Andreas.

– Man kan göra en reklamation till kliniken, det bästa vore om kund och klinik gjorde upp tillsammans. Dessutom finns ju Allmäna Reklamationsnämnden.

Den yttersta konsekvensen av anmälningar till Ansvarsnämnden är att en veterinär kan bli av med sin legitimation, men för det krävs upprepade varningar. Det är dock Jordbruksverket som yrkar på en indragen legitimation, inte Ansvarsnämnden.

Andreas tycker att Länsstyrelsen kunde få spela en större roll, då de redan är knutna till djursjukvården.

– Länsstyrelsen ju har sedan länge tillsynsansvar över veterinärbranschen, och det uppdraget kan utökas.

Fakta: Ansvarsnämnden var ursprungligen en disciplinnämnd för veterinärbranschen, den startades 1947 och gick under några olika namn innan den 1994 blev Ansvarsnämnden. Idag är den en myndighet. Sedan 2010 har ansvarsnämnden även hand om anmälningar mot hovslagare och djursjukvårdare.