Tidningen Hippson publicerade häromdagen en artikel i vilken det fastslogs att hästar som inte går på fri tillgång måste få mat på exakta tider, annars blir de stressade.

Det hade forskare i en mycket liten, slovensk studie med åtta hästar kommit fram till.

Och det här är väl en av de saker det bråkas mest om ute i inackorderingsstallen: när exakt det ska fodras, och hur allvarligt det är om tiderna inte hålls på minuten.

Enligt min mening berättar studien enbart att hästar som är inrutade i strikta rutiner blir stressade om rutinerna bryts.

Det vill säga: har du skapat en rutin för din häst så har du också skapat en förutsättning för att stressa den.

Låt mig berätta lite om min egen hästhållning.

Jag bor i Mälardalen och har turen att ha mycket mark, 15 hektar, till ett fåtal hästar, just nu bara tre.

Jag har ett stall med sex boxar (tre står tomma) och en lösdrift.

Stallets vinterhage är 1,9 hektar, lösdriftens hage är 1 hektar. Övrig mark (11 hektar) är beteshagar.

Utesäsongen börjar i april då jag släpper dem i lösdriften, jag fodrar då samtidigt som de successivt blir naturligt inbetade.

Omkring den tionde maj slutar jag ge grovfoder då gräset då är i full fräs.

Då kan det hända att jag hästarna på box igen på nätterna i några veckor så att de inte föräter sig och får fång. Men unghästar, dräktiga eller digivande ston etc får bete redan här om det inte är kallt och hemskt väder.

Under sommaren går de i beteshagarna och då kan jag vända på dygnet och släppa in dem på dagarna, om det är varmt och mycket bromsar.

De älskar att få komma in och sova på dagtid på sommaren. De kan stå vid grinden och bara be om att få komma in ett tag.

Fram till oktobers början (beroende på väder) har jag dem ute i de stora beteshagarna, byter lite efter hur det växer.

Från oktobers början tar jag dem till lösdriften. Där börjar jag fodra lite men inte på fasta tider. I början två-tre gånger per dag, när allt gräs är slut fyra gånger per dag.

Men inte vid exakta tider utan morgon, lunch, eftermiddag, kväll. Det kan diffa en eller två timmar ibland. Jag upplever ingen stress på hästarna kring det.

Till december har det vanligtvis blivit väldigt geggigt ute (leran här är inte att leka med) och därför tar jag upp dem till stallet då och har dem inne nattetid. Då först får de riktiga rutiner.

Jag har dem inne på natten över vintern, som jag räknar december till och med mars, ibland i april också beroende på hur våren är.

Mina hästar hinner alltså inte få några cementerade rutiner, utom under några månader på vintern.

Och -den enda gång jag upplever att de visar någon stress alls är just under den perioden.

Dock inte för att maten dröjer lite, helt nyligen försov jag mig i två timmar och när jag kastade mig ut i morgonrocken låg en av dem och sov.

Utan ”stressen” -om man nu ens kan kalla det stress- uppstår om man gör något annat vid en annan tid än de är vana vid.

Till exempel om jag rider tidigt på morgonen istället för efter lunch som jag brukar på vintern, då kan den hästen visa lite ”va, så här brukar det ju inte vara” och är liksom överraskad och undrande en stund.

Det är samma häst som under våra sju år med henne i ungdomseliten i fälttävlan släppte alla rutinbundna beteenden när vi åkte på tävling med henne. Då visste hon att nu är vi på resa, och då gäller ingenting som gäller hemma.

Det blev med åren helt normalt för henne att byta rutiner och inte ha förväntningar på hur något skulle vara, under just tävlandet.

I alla fall. Om hästar upplever ”stress” kring rutiner så är det just för att vi har skapat vanor och rutiner åt dem.

Vissa tror att det är jätteviktigt för hästarna att ha superfasta rutiner.

Det tror inte jag.

Jag förstår att det i större stall med mycket folk behövs strikta rutiner för att det ska finnas gemensam ordning.

Men det är inte hästarna som behöver rutinerna – det är hästägarna.