Jag var  nog inte den enda som satt med gapande mun under läsningen av Sandra Ruudas uttalanden om sponsringen av Falsterbo i Tidningen Ridsport.

En text så full av floskler och klichéuttryck att man häpnar.

”Förbundet skärper greppet” står det i överskriften -men gör de det? Min analys är att de tvärtom har tappat greppet helt. De har satt sig vid diktaturens bord och kommer sitta kvar där.

Tvålspråk kallar jag det när man istället för att svara ordentligt cirklar runt frågan och allt blir ett enda lödder som är svårt att se igenom.

Det hon kommer med ter sig som ett typiskt mejlsvar. Ingen vet vem som egentligen svarar, man kan låta någon i sin personal eller varför inte AI skriva svaret. Det är också en intervjuform som omöjliggör följdfrågor som ”hur menar du då” eller ”kan du förklara / precisera/ utveckla?”

Men om vi går rakt på huvudbudskapet, att bojkott är fel väg att gå, så undrar jag VAD i hela världen får henne att säga det?

För bojkott ÄR en kraftfull påverkan! Bojkotter har varit mycket effektiva genom historien. Ett färskt exempel är hur människor nu avstår från att köpa Teslabilar.

Bojkott är faktiskt den enda makten den lilla människan har, när politiker eller andra makthavare misslyckas eller låter sig köpas. Jag kan bara landa i slutsatsen att Ruuda inte vill att vi gräsrotshästmänniskor använder den makten.

Sandra Ruuda vill att vi ska gå på Al Sharia´aa Falsterbo Horse Show. Hon vill att vi ska bortse från brott mot mänskliga rättigheter inklusive ett extremt kvinnoförtryck, hon vill att vi ska bortse från djurplågeri och att hbtq är förbjudet.

”Bojkott är inte lösningen” när miljonerna ligger där och glimmar. I en tid då allting sviktar kan man inte vara så himla principfast eller hur?

Mitt i allt lödder ligger faktiskt en mening som glasklart visar var man står:

”Vi befinner oss i en svår tid på flera sätt, och just nu behövs partnerskap mer än någonsin.”

Översättning: just nu kan vi inte säga nej till någon sponsor alls.

Meningen följs av ett resonemang som på tydlig svenska skulle lyda att får man bra svenska sponsorer så behöver man inte ta den här sortens sponsorer. Men nu har vi inte det.

Vidare:

”Att stå utanför och kritisera på avstånd har begränsad effekt. Vi tror mer på att vara en del av samtalet och driva på inifrån.”

Översättning: vi måste anpassa oss och gå med på det här och trampa på etik och moral och inkludering och allt som sport egentligen ska handla om.

Det är bättre, antar jag att tvålspråket försöker säga, att SvRf sätter sig vid diktaturens bord så att de kan ha koll och påverka.

Men risken med det är ju, som i så många andra sammanhang, att man vänjer sig. Att man blir lullig av champagnen och helt plötsligt är inte mänskliga rättigheter och det där så viktigt längre.

Spons är bara en hårsmån från att ta en muta, därför kan inte all spons accepeteras. Man måste fråga sig: vad kostar det? Även i detta fall har man gjort det och kommit fram till att priset är högt, men vi tar det ändå.

Man har sänkt sin moraliska standard, med hänvisning till svåra tider.

”Det är viktigt att förstå att värdegrund är en idealbild, en riktning vi strävar mot men som inte alltid kan efterlevas fullt ut”.

Se där, lite klartext. En mening som visar att de har ju redan satt sig vid det där bordet. Jag tror inte för ett ögonblick  att de tänker ”driva på inifrån”.

Det enda rätta är att SvRf nu stryker alla fina ord om värdegrund och allas lika värde från hemsidan.

Sandra Ruuda sportwashar sportwashingen.

Jag var inte en av de som trodde att allt skulle bli bra bara för att vi fick en kvinna på ordförandeposten.

Och det blev det inte heller.

Hon har bara ett mildare leende mot kameran än vad Ulf Brömster hade.

Och ett ännu löddrigare tvålspråk.