Utställare drog sig ur och publiken hotade att svika. Folk avbokade sina stugor i Falsterbo. Människor som jag själv och andra sa sitt i sociala medier.

Jana Wannius får ursäkta, men jag tror inte för ett ögonblick på att hat och hot var det som fick dem att avstå en massa pengar.

Om de uppfattar starka åsikter som hat får det stå för dem. Och det här med hot -jag tror att det var hotet om ekonomisk ruin det handlade om, att alltför många skulle avstå Falsterbo i sommar.

Om någon verkligen blev hotad på riktigt hoppas jag det polisanmäldes. Tyvärr får vi inte veta eftersom ledningen vägrar ge intervjuer.

Jag tror det var bojkottandet i olika former som tog skruv och inte några hot -när har hot stoppat något idrottsevenemang?

Idag i den hyperinformerade tid vi lever i, där alla faktiskt har en röst och kan använda den, måste idrotten som helhet ta det här med etiken på allvar.

Den måste utvecklas i takt med det.

Och ”hästsekten” har makt när de väl vill något. Den kan lyfta eliten och rösta fram Jerringpris.

Och den kan stoppa sponsorer från diktaturer och pressa hästvälfärden framåt.

Det var rent tragiskt när Sandra Ruudas patetiska lödderuttalande om Falsterbosponsorn publicerades. Där hon slog fast att värdegrunden ”bara är en målbild som inte alltid kan efterlevas”.

Hon erkände sig besegrad  – de kunde inget göra.

Har vi hört det förut, att förbundet inte kan göra något?

Men hästfolket kunde göra det förbundet inte kunde. De sa ifrån, och det tog skruv.

I den business som ridsport till stor del är involveras inte alltid förbundet i stora beslut, och det är något som jag tror måste ändras på.

Sport står för något som är långt framskridet i människans utveckling.

Sporten har blivit en fredsfrämjande styrka i världen, bildligt talat, genom OS och andra världstävlingar.

En kille från slummen ska kunna bli fotbollsstjärna. David ska kunna besegra Goliat.

Det finns någonting vackert i det.

Där har ridsporten redan inledningsvis ett stort problem eftersom den är en materialsport. Alla har inte lika chanser. Men vi måste ändå sträva efter så mycket renhet och etik som bara är möjligt.

Det är det som sport ÄR: må bäste man eller kvinna vinna.

Och må vi vara snälla även mot den som förlorar.

I riksidrottsförbundets dokument Idrotten Vill står fyra grundpelare listade:

Glädje och Gemenskap, Demokrati och Delaktighet, Allas Rätt att vara med, och Rent Spel.

Under den sista punkten står ordagrant listat vad man menar, och även  att det  gäller såväl på som utanför idrottsarenan.

Gå in och läs, det är faktiskt rätt spännande! Sportens etiska ramar kan inte begränsas till det som händer enbart under loppet eller matchen.

Det handlar om så mycket mer, och självklart även om vilka pengar man tar emot.

Vi beundrar instinktivt sportslighet och goda sportsmän- och kvinnor. I egenskaperna ingår att ha en hög moral, inte minst i det mellanmänskliga inklusive att inte vara en dålig förlorare.

Sport ställer helt enkelt en hel del krav på alla inblandade.

Jag tycker inte att Falsterbos ledning tog det här nederlaget med stil och jag tror det är en och annan som skäms nu.

Hästfolket segrade här, men inte eliten, utan de många övriga.

Hästsekten gjorde det inte SvRf förmådde.

De flyttade ett litet berg och satte en ny etisk standard för vad de tänker gå med på och inte.

Det är helt enkelt de som bestämmer i många frågor nu.

Nu är det hög tid för Svenska Ridsportförbundet att se till att de här vackra orden inte bara är ord som ”inte alltid kan efterlevas” utan faktiskt börjar betyda något.