Säg Flyinge och de flesta hästmänniskor får en romantisk bild av ett livaktigt centrum för avel och hästkunnande. En hästens egen småstad med uråldriga anor och K-märkta byggnader. Hästsport, ryttarstjärnor, superhingstar, hästhistoria, elit och stjärnglans.
Flyinge några mil från Lund har varit hästsportens sydliga nav och Mecka under lång tid. En plats där hästens närvaro alltid varit självklar, nästan helig.
De finns tre så kallade riksanläggningar: Wången, Strömsholm och Flyinge. På Wången pågår mestadels verksamhet kring travsporten medan Strömsholm och Flyinge hör till ridhästsidan.
Det som skiljer riksanläggningarna från andra hästsportanläggningar är att de har en historia som statliga stuterier och ridskolor för militären, och deras bolag styrs än idag av organisationer som är knutna till staten. De är i och med det inte helt privata på det sätt som andra hästsportanläggningar är.
Under långa perioder har det fungerat väl på Flyinge och anläggningen har haft hängivna och namnkunniga chefer som till exempel Ingvar Fredricsson.
Men att driva Flyinge har inte varit lätt. Hästar kostar. Fastigheterna och byggnaderna som i många fall är mycket gamla kräver ständigt underhåll och är otidsenliga vilket ökar driftskostnaderna.
Hästverksamhet är inte den lättaste branschen att få lönsamhet i. Flyinge AB har under lång tid brottats med ekonomiska problem och ledningsstrukturen är komplicerad. VD efter VD har tampats med renoveringsbehov och dålig lönsamhet. En VD är dessutom bara en VD. Den verkliga makten finns högre upp, i styrelser och stiftelser.
I Sverige lever Flyinge mycket på sin historia och sina anor, men som hästsportanläggning håller den inte en särskilt hög standard. I sen tid har idéer om att uppgradera Flyinge till hästsportanläggning i världsklass lagts fram. I den här artikeln från 2018 beskrivs hur den dåvarande VD:n Christina Rosell hade stora ambitioner att skapa just det.
Men vad hände? Mark och byggnader har sålts av och sex år senare är ingen arena på plats. I somras fick Christina Rosell sparken med omedelbar verkan.
Varför är omgärdat av ett enormt hemlighetsmakeri, ingen journalist som försökt (jag själv inkluderad) har fått svar av de som fattade beslutet och själv vill -eller kanske får- hon inte prata om det.
Vad är Flyinge idag? En nerbantad, beskuren och sliten anläggning i behov av ett lyft. Eller kanske snarare: i akut behov av en hållbar framtidsplan.
Sveriges under århundraden mest framstående stuteri har inte längre egna hingstar. De hingstar som står under Flyinges flagg gör det via ett samarbete med ett ett externt bolag och hingstarna står flera mil bort.
Som sportanläggning har Flyinge genom åren haft stora namn att ståta med. Kända tävlingsryttare som Peter Eriksson, Maria Gretzer, Susanne Gielen, Kyra Kyrklund och andra, även många kända tränare har spridit glans över Flyinge med sin närvaro.
Idag håller ingen riktigt namnkunnig stjärna till där och flera utbildningar har lagts ner. Mycket av det som var Flyinges själ, som avelsverksamheten, är nedmonterat. Stället som ruvar på en enastående stycke hästhistoria tycks vara satt i förfall.
Och förfallet är avsiktligt. Det hävdar flera källor som jag talat med och som alla har djupa insikter i verksamheten av idag och bakåt.
– Man vill inte ha kvar Flyinge som riksanläggning. Man vill förändra stiftelseförordnandet så att kravet på fortsatt drift upphör, men det har hittills inte beviljats av kammarkollegiet. Istället genomför man en långsiktig utsvältning, säger en källa som är djupt insatt hästpolitiken och de styrande strukturerna.
Vilka är ”man?” Mer om det i nästa text.